söndag 8 januari 2017

Fåglar, why?

Det finns en del äckliga djur, jag tror alla är överens om det. Fåglar är, till stor del på grund av sitt bajs, i särklass äckligast.

Vid gymmet finns det en rad parkeringsplatser på gatan och självklart ett träd vid varje parkeringsruta förutom EN. Den rutan är hett eftertraktad.

Hur som helst, finns det vissa kvällar minst femhundra fåglar i träden och de är högljudda, skränigare än ett gäng fulla 18-åringar på stan. Då kör jag en bit bort och lider svårt medan jag går från parkeringen till gymmet (jag har inga problem med att gå 10 gånger den sträckan inomhus på ett löpband). Andra dagar är fåglarna inte alls där! Jag ser inget mönster i det, vad gör de då liksom? Samma tid som dagen innan, men alla är borta. Är det ett stort fågel-sport-event som alla är och tittar på? VM i äckligast fågelbajs vid Swedbank arena kanske? Var håller de annars hus?

Igår var fåglarna inte där och jag mådde så bra och njöt av att kunna parkera precis vid ingången. Det var helt tyst. En timme senare kommer jag ut och min bil är så jävla nerbajsad. Den ser ut som en prickig korv. Va fan? Det är fortfarande helt tyst, hur är det möjligt? Jag tittar upp och i trädet sitter säkert 200 äckliga fåglar och är HELT TYSTA. De har lurat mig! 

Startar bilen och vindrutetorkaren som var igång när jag stängde bilen går automatiskt igång innan jag hinner spruta spolarvätska, bajset smetas ut i långa streck framför mig. 

Jag har svårt att beskriva hur gärna jag vill skjuta dem. Dö fågeljävlar, DÖ. 

lördag 20 december 2014

Teknikens under

"Helvete"

"Va fan är det här?"

"Ska man behöva vara nån sorts ingenjör?"

"Krissa - ska den här biten sitta kvar?" (PapaD har lyssnat på mig och förstått man inte ska vara så hårdhänt och rycka loss eller fila bort saker som för tillfället inte ser ut att passa in. Det blir väldigt svårt att få ihop det i slutändan om det saknas bitar).

Köket är lite halvmörkt för han började när det redan var ljust och har inte kommit sig för att tända lamporna. Han sitter hukad med hållning som en ostbåge och jag ser hur han svettas i pannan. Pulsen kan man följa i tinningen. Instruktionsmanualer ligger utspridda över köksbordet och han har en lila pincett i ena handen.

Vad gör han? Han byter mobiltelefon! 


måndag 10 mars 2014

Cyklister

Jag hatar cyklister. De är generellt dumma i huvudet. De har ingen plats i vårt samhälle. Cyklar man som vuxen person rakt ut i gatan utan att se sig för förtjänar man nästan att bli påkörd. Så fort rumpan nuddar sadeln upphör alla trafikregler samt sunt förnuft att gälla.

Jag kör i Lund för att göra några ärenden.

-Vid ett vägbygge är halva vägen avstängd. Jag krypkör och tar upp hela vägen. Det kommer en cyklist mot mig lite längre bort. Vem som helst med lite vett förstår att då får man stanna och vänta tills jag kommit förbi hindret. Men nä, istället förvrids hennes ansikte till en galnings, blicken är vild och hon fortsätter cykla mot mig i en sådan hastighet att håret fladdrar friskt. Jag börjar svära för mig själv. Hon inser inte att hon inte får plats att mötas på vägen, hon fortsätter cykla och åker därmed in i buskarna. 

- Cyklist nummer 2 cyklar rakt ut framför mig utan att se sig för. Ska jag tuta eller köra över direkt?

- Cyklist nummer 3 ser mig, tvekar några sekunder men bestämmer sig sedan för att cykla ut rakt framför mig. Jag tänker att jag kanske ska låta bli att bromsa för att göra ett statement. Sprida budskapet om trafikreglerna som säger att cyklisten inte alltid har rätt. Men inser att det inte kommer fungera. Det kommer vara så jävla synd om den där cyklisten att jag framstår som ett monster. Så jag bromsar.

Cyklister längtar efter döden mest?
eller
Cyklister är odödliga?
eller
Cyklister tror att bilister kan läsa tankar? Det är svårt med tanke på att cyklisterna inte verkar tänka alls.

fredag 7 mars 2014

Det har hänt förr men jag blir förvånad igen. När Sigge äter päron gör han det ordentligt.

onsdag 5 mars 2014

Förföljd av idioter

Känner du dig nere? Hängig?
Luktar du illa?
Kanske en infektion i munhålan?
Förkyld? Hostar du dina medmänniskor i ansiktet?
Är du skränig?
Bråkar du med okända människor?
Är du översocial?
Har du ett behov av att berätta om ditt liv, vad du röstar på, att din syster tvättar dina kläder?
 
Då kan jag rekommendera en resa. Du kommer att passa in på valfri stadsbuss i Malmö. Där kommer du att märka att det finns alltid någon som luktar värre än vad du gör, någon som är lite mer stingslig än vad du är, du kan hitta en samtalspartner, ni kan avhandla konsistensen av ditt öronvax.
 

lördag 27 juli 2013

Det är så skönt med en uppmuntrande sambo.

Vi cyklar och konverserar enligt nedan.

Jag: Jag tänkte åka till Entré i Malmö imorgon och handla.
PapaD: Mhm.
Jag: Jag hittar ju ingen bikini på Nova, och i Malmö finns ju New Yorker som har gott om bikinis.
PapaD: Handlar du verkligen där?
Jag: Vadå då?
PapaD: Ja, jag menar, du är ju trots allt 30 år nu.

Det finns inget sätt i världen han kan rädda den här situationen men han gör några kassa försök när han ser hur förbannad jag hunnit bli. Till exempel; "jag skojade ju bara" eller "du ser ju ut som 25!". Jag funderade på riktigt på att putta honom så att både han och hans skitcykel skulle trilla ner i diket.

Idag handlade jag en bikini. Inte på New Yorker, men i en annan affär. En riktig jävla tantbikini med tyg nog att göra ett tält av. Jag visade den när jag kom hem och han tyckte den var "fin, men v ä l d i g t täckande".

Ja, jag är ju trots allt 30 nu. Då kan man ju inte handla vad som helst. Var som helst.

/Sur för evigt

fredag 12 juli 2013

Krypa på golvet

Vi ligger på ett hotellrum, jag, Sigge och PapaD. Alla somnar så gott men jag vaknar klockan 02:30, pigg!

Jag tänker att det bästa sättet att bli trött är att spela spel som är sådär lite halvtråkiga. Till exempel memory. Vår surfplatta ligger på laddning på sängbordet på PapaDs sida av sängen. Eftersom han är lättväckt planerar jag att långsamt smyga för att hämta den.

Hela proceduren tar cirka 30 minuter. Jag tar av täcket helt och hasar mig ner mot fotändan. Han snarkar till och vänder sig på sidan. Då ligger jag blixtstilla i 5 minuter för att vara säker på att han somnar om. Sedan fortsätter jag att hasa mig långsamt neråt. Precis när mina fötter nått golvet harklar han till och smackar lite. Jag ligger återigen blixtstilla. Det är mycket obekvämt att ligga på rygg med tårna som precis nuddar golvet. Jag låter ytterligare 5 minuter gå. Sedan hasar jag mig ur sängen så att jag står upp. Han harklar och vänder sig om igen! Toppen tänker jag och tar två steg, två steg i rätt riktning, det går framåt! Sedan kommer ytterligare en snarkning och plötsligt ligger han med ansiktet mot sängbordet. Det här är inte bra. Jag vill inte att han ska vakna av en läskig skugga vid sängen så jag kryper fram de sista metrarna.

Sedan sitter jag i blindo på det kalla golvet och försöker dra ut sladden till laddaren. Efter många om och men lyckas jag och proceduren att ta sig tillbaka till sängen påbörjas.

Väl på plats i sängen drar jag täcket helt över huvudet och ignorerar syrebristen. Jag vänder mig på sidan och trycker på knappen för att starta plattan. Då säger papaD "Nä du, stäng av den".

Jag ger upp och lägger mig på rygg i mörkret och ligger där tills jag äntligen somnar om.

Dagen efter får jag veta att han var vaken hela tiden! Där ligger jag och krälar på golvet och han låter mig göra det! Jag frågar varför han inte sa nånting?! "Jag visste inte vad jag skulle säga". Vad är det för svar? Klart man säger till att man är vaken när ens sambo hasar i sängen och kryper på golvet.

Eller?

onsdag 19 juni 2013

Snygga

 Det är svårt att vara snygg men nån måste vara det!



Att vi har den här bilden i en tavelram hemma måste bero på att vi älskar varandra oavsett hur fan vi ser ut.

Ja - vi står i en rockring.

lördag 23 februari 2013

mys


Fredagsmys. Sigge sitter bakom soffan på kortsidan och är inte alls intresserad av att prata med oss. Ibland ser vi lite hår sticka upp och det gör mig lycklig. Man blir lycklig för det lilla. Han tycker nog det är bäst att titta på tv därifrån, han riskerar inga pussar som stör. Snart är han 18 och vill flytta hemifrån.

måndag 18 februari 2013

ostbågen

"Du sitter som en ostbåge", fick jag höra på jobbet. Upplyftande. Dessutom har jag ont i ryggen så jag har gått till en kiropraktor.

Hon knäcker och det knakar, hon sätter nålar och masserar. Det är alldeles underbart. Första dagen fick jag ett träningsschema att följa. Det innehöll sådana små övningar för hals -och bröstryggen som man gör flera gånger varje dag vid skrivbordet. Och det har jag gjort. Men schemat innehöll även övningar som inte går att göra när man sitter i skrivbordsstolen på jobbet, utan de kräver att man lägger sig ner på golvet. Jag har inte alls gjort dessa, det har aldrig blivit av.

Så vid ett av besöken kommenterade hon att jag behövde bli mer smidig och frågade om jag gjorde övningarna. Självklart svarade jag ja på den frågan. Då ville hon att jag skulle visa när jag gör en övning som hon kallar "katten". Jag har inte hört eller läst om någon katten-övning! Jag fick lite panik och ville inte avslöja att jag inte hade en aning om vad hon pratade om så jag frågade försiktigt om det var skjuta rygg hon menade...? Ja, sa hon, och så tyckte hon att vi kunde göra den tillsammans på golvet.

Det är ett stort rum så vi får visserligen gott om plats, det är väl det positiva. Jag har bara tighta jeans och bh på mig och jag ställer mig på alla fyra. Magen hänger utanför jeansen (som bara passar om man har en extra stor tröja på sig), svetten lackar i tinningarna och en åder i pannan dunkar eftersom jag cyklat dit fort som fan. Jag har aldrig kännt mig fulare i hela mitt liv. Där står vi alltså och skjuter rygg på golvet och eftersom jag aldrig gjort övningen förut så får jag snegla under min något svettiga armhåla för att se hur hon gör.

När jag kom hem slet jag fram schemat och katten-övningen fanns inte där! Har hon lurat mig? Försökte hon testa om jag talade sanning när jag sagt att jag gjort alla övningarna?

Man vågar snart inte lita på någon här i världen. Inte ens en kiropraktor.

torsdag 17 januari 2013

Oförstående barn

Jag kommer hem sent, Sigge har somnat.

PapaD är helt slut och berättar att Sigge fick ett utbrott när han inte ville åka hem från sin kompis. Han skrek, jäklades och sparkade på kläderna. Danne bar ut honom utan ytterkläder, satte honom i bilen och körde hem.

Sigges version får jag höra följande morgon:
Jag: Pappa sa att du inte vill åka hem från din kompis igår.
Sigge: Ja, det ville jag inte.
Jag: Vad gjorde ni åt det då?
Sigge: Pappa bar ut mig UTAN kläder. Bara de här säger han o pekar på sin tröja o sina byxor.
Han är mycket upprörd och lägger snabbt till "så får man inte göra faktiskt!".
Jag: Men varför tror du pappa gjorde så?
Sigge: Jag VET inte. Han lyfter axlarna och armarna uppgivet eftersom han inte kan förstå denna orättvisa behandling.
Jag: Kan det bero på att du sparkade och fräste och skrek när ni skulle gå hem.
Sigge: Nej.



lördag 25 augusti 2012

Åkern, ett ofog

 


Bilden till vänster:
Vi var ute på promenad och gick in på ett område där det byggs för fullt. När vi ska gå vidare tycker PapaD att det är en utmärkt idé att "gena" genom åkern som ännu inte blivit uppgrävd. Jag protesterar men han insisterar. Lägg märke till att han inte hjälper mig fram med vagnen i detta djävulska landskap, han står på långt håll och skrattar. När vi väl kommer ur åkern är jag mycket lättad och benen illröda efter att ha skrapats mot vad det nu var som odlades där. PapaD fick fruktansvärd klåda på benen efter detta, men det fick inte jag. Hans kliande skänkte mig oerhörd tillfredställelse!

Bilden till höger:
Sigge tog sin bobbycar, körde ut på åkern och vägrade köra tillbaka. Det var lerigt och vi stod o väntade på vägen. Då körde han fast totalt, gråter och skriker av frustration. Vi fick kliva ut i leran för att bärga in Sigge och hans vrålåk. Det blev ett sånt sug under skorna som det bara kan bli när man går i gegga, ljudet är härligt! Känslan av kall lera som letar sig in i skorna är fruktansvärd!

Tur att jag tycker om de här två livskamraterna jag bor med.

lördag 11 augusti 2012

Fredagkvällar - tillbakablick

Mina fredagkvällar - tillbakablick

2003 - Stupfull varje fredag och lördag.

2005 - PapaD jag jag träffas. Nyförälskade och unga. Vi delar på nästan en hel bag-in-box.

2006 - Inte lika nervösa i varandras sällskap längre. Vi dricker varsin flaska vin. Ibland smakar vi av varandra.

2008 - Vi bor i praktiken tillsammans. Vi delar på en flaska vin. Om den inte räcker så tar vi några öl eller en rom-o-cola. Det händer att vi har stora spritfester.

2011 - Vi öppnar en flaska vin. Vi dricker inte upp den, vi somnar innan den är slut.

2012 januari - Jag somnar efter ett glas vin till maten. Hinner inte börja på glas nummer två som borde intas i soffans fredagsmys. PapaD plastar omsorgsfullt in mitt vinglas så att jag kan fortsätta smutta på lördagen. (se bild)

2012 - augusti -Semestern är slut. Vi har under de fyra semesterveckorna blivit lönnfeta och halvalkoholister.

Det går snabbt utför.

lördag 21 juli 2012

Fettfläckar som gäckar

Igår var vi ute och åt middag, bara PapaD och jag. När vi lämnat Sigge hos barnvakten åkte vi hem för att ladda inför kvällen. Jag somnade omedelbart och PapaD kollade på film och drack en whisky.

När det är en timme kvar till tågavgång, stiger jag upp och gör mig i ordning. Jag går ner för trappen och där står PapaD röd i ansiktet och på bröstet samt lite lätt svettig.

Jag frågar vad han håller på med och han nästa skriker att fettfläckarna har "gäckat honom" i flera månader. Han tar fram en såpaflaska ur bakfickan och viftar med den. Han håller på att rengöra golvet med stort engagemang och galen blick. Han sprayar omkring sig och swishar fram med golvmoppen. "Tänk vad skönt att komma hem inatt och utan att mötas av de förbannade fettfläckarna" - ja, han ser dem även på fyllan mitt i natten.

När vi sitter på tåget in mot stan är det en avslappnad man jag åker med, bördan som lättat måste ha varit stor.




fredag 20 juli 2012

Vikten av ketchup

Man vet så mycket om föräldraskap innan man blir förälder, visst är det konstigt?

Jag och PapaD tyckte tillexempel att ketchup var ett sockerfyllt ofog och drog ut på debuten så länge det gick.

Ketchup ÄR fortfarande ett ofog, men så praktisk! Man placerar helt enkelt rikligt med ketchup på lämplig mat, och så åker ALLT (inklusive broccoli) ner i magen och alla viktiga näringsämnen slinker med. Mat i magen innbär en glad Sigge, en glad Sigge ger glada föräldrar.

Man skulle kunna säga att ketchup är en grundsten i vår familj.

torsdag 19 juli 2012

I väskan finns så många viktiga saker

Vad har ni i era väskor? Min är ett svart hål som jag nu vänt ut och in på.

1 nässpray
2 minneskort
nycklar
2 lösa tuggummin
1 pennkork
4 gamla tågbiljetter
3 kvitton
1 pkt klämmor
3 par örhängen
2 ensamma örhängen utan partner
1 plast-tia att använda i kundvagnar
5 hörlurspluggar
12 lösa klämmor
2 oidentifierade plastsaker
2 eyeliner
46 enkronor
6 tamponger
4 topz
2 tubar tandkräm
delarna av en trasig penna
näsdukar
1 halstablett
tabletter mot magkatarr
1 brev från OKQ8 med koden till kortet
1 plastsked (trasig)
1 ölöppnare
passerkortet till jobbet
1 nyckelring (utan nycklar)
1 pkt synålar
1 klädvårdsrulle
1 lapp med en adress skriven
1 headset
1 mobilladdare
1 sminkväska
2 solglasögon
2 plånböcker
2 telefoner
1 pkt tandtråd
1 bipacksedel
1 bettskena
1 tandställning
1 tandläkarkvitto
1 smörkniv
2 tågkort
1 bälte
1 deo
1 trådrulle
1 tom necessär
1 nyckel till en (okänd) hurts
1 trasig spegel
alvedon
2 påminnelselappar
1 cykelnyckel
några tidningar
1 tandborste
1 armband tillverkat av Sigge



onsdag 16 maj 2012

Knake

PapaD är överdrivet stolt eftersom Sigge gillar knakar och fotar honom varje gång han äter på en. "Första gången jag åt en hel knake var jag sju år och jag var jävligt dålig i magen sen", berättar han stolt. Thank god att Sigge får vänja sig redan tidigt i barndomen så han inte minns den dåliga magen sen.

lördag 21 april 2012

Maskinpark

En gång i tiden hade jag blommor och fina prydnader här. Nu har Sigge satt sin prägel.

fredag 30 mars 2012

Anonymt = fegt!

Nu är jag orolig i kropp och själ!


Det anonyma näthatet har krypigt sig ända in i MIN blogg. Vem är du anonyma människa som far med sådana anklagelser?




söndag 25 mars 2012

Jag har rensat kylen. Det händer inte så ofta utan jag inväntar order från PapaD och sedan verkställer jag.

Det är såhär att min mamma och pappa kommer och hälsar på cirka en gång i veckan. Då vattnar mamma mina blommor och ser till att de överlever. De hämtar Sigge på dagis och sedan lagar de dessuton mat som står på bordet när jag och PapaD kommer hem från jobbet.

Nu är det så att mamma inte tror på att vi har saker i glasburkar i kylen. Därför tar hon för säkerhets skull med sylt, inlagda gurkor eller gelé, som man ska ha till många av dessa maträtter. Konstigt nog hinner vi inte äta upp dessa burkar på en vecka. Se resultatet av detta ovan.

Alla dessa burkar har ett grönt möjligt täcke innanför locket. HÄRLIGT!

Missförstå mig inte, jag är otroligt tacksam för mammas omtanke!

lördag 24 mars 2012

Pendlarvänner

Jag har börjat pendla till mitt nya jobb. Jag åker tåg och stadsbuss. Det är fullt av idioter omkring mig. Jag är dessutom livrädd för att få en "pendlar kompis".

Pendlar kompisar kan vara vänner,bekanta eller för all del översociala kontaktsökande människor, som känner ett behov av att prata med just dig! Jag förstår inte hur man kan vilja prata med någon på tåget, speciellt inte på morgonen.

Det börjar redan när jag är på väg till tåget, jag ser till att inte gå jämsides med andra människor på väg till tåget. När jag väl kommer ut på perrongen går jag så långt som möjligt åt ett håll, för att hålla mig undan sociala människor. Jag tar gärna upp mobiltelefonen och spelar lite spel, allt för att skärma av. När tåget väl kommer så ser jag till att stiga ombord via dörrarna där minst antal människor går på.

Detta kanske låter som ett sjukt eller åtminstone osunt beteende. Men tänk tanken på en pendlarkompis en gång till. Du tvingas prata med någon, som säkerligen har dålig andedräkt, i säkert 20 minuter. Vad ska ni prata om? Ja, det hinner ju inte hända så mycket mellan tågresorna ni åker tillsammans. Ska man redogöra sin dag? Måndagarna går väl an, då har man helgen att prata om, men vem fan vill prata med någon på en måndagmorgon klockan 7?

Vem vill inte vara ifred och blunda och vila lite innan dagen börjar, eller lyssna på musik, eller pyssla med sin telefon? Vilka är dessa människor som tvunget vill prata?

Jag kan berätta att det kan vara vem som helst! Där man minst anar det finns det en pendlarkompis som kan slå till när som helst.

Det gäller att vara på sin vakt.

tisdag 21 februari 2012

Havsandning

Jag har många nyårslöften, en hel lista som ska bockas av. Däribland finns 110 träningspass. Det är jobbigt att resa sig ur soffan och komma iväg, därför har jag bestämt att jag ska träna minsta möjliga. Jag tror att det är 2 gånger i veckan.

I förrgår var jag på power yoga. Power yoga innebär att man liksom drar ut på varje rörelse och står still i omöjliga positioner alldeles för länge. Den första varningssignalen var kön utanför salen. Det var inte alls många, bara 5 personer! Detta innebär att det inte går att gömma sig längst bak. Alltså om jag inte ställer mig tätt bakom någon, men det ser ju dumt ut i en stor sal.

Det var ljus tända överallt och det var en man i alldeles för korta shorts som höll i passet. Han pratade mycket märkligt, höjde rösten och sänkte rösten. Vi andades och andades och han sa att ”om det känns rätt för dig, kan du nu koppla på din havsandning”. Herregud, vad fan är havsandning? Det innebär att man väser när man andas ut, och det låter som havet.

Jag tittade omkring mig för att utbyta menande blickar med den andra fem deltagarna, men jag fick ingen bekräftelse alls. De havsandades för fullt, det var bara jag som stod där som ett frågetecken. Vi gjorde rörelser som ”solhälsningen”, ”bergsposition” och ”hunden”. Det gjorde ont och det var svårt att ta shorts-mannen på allvar. Till slut kom vi till avslappningsdelen av passet. Vi låg på golvet med en pläd över oss och mediterade, jag låg där och var mycket tacksam att det var över.

Jag förstår att vi bara var 6 personer på passet. Nästa gång är de bara 5.

måndag 9 januari 2012

härlig

Jag: kom Sigge, det är mat
Sigge: näe, vill inte ha!
Jag: vill du inte ha mat?
Sigge: näe, vill ha köttbullar!
Jag: men köttbullar ÄR mat!

Sigge blir väldigt förvånad, titta på bilden så förstår ni.

fredag 6 januari 2012

Städtönten

PapaD verkar gilla det här med att ha rent o fint omkring sig. Själv lägger jag inte så stor vikt vid det, jag ser inte stöket, det rör mig inte i ryggen.

Igår när jag kom hem så gick han tyst omkring, det var spänd stämning i luften. Till slut utbrister han "ser du inte hur fint det är i köket?". Det ser alldeles skinande ut, så det berättar jag. Då blir han mycket irriterad, för det är inte utsidan av köket han städat, det är insidan; lådorna och skåpen.

När vi senare på kvällen lagar mat säger han "oh, vi måste ha salt, vilken låda är det nu kryddorna är i?". Och så öppnar han helt fel låda, ser förvånad ut och utbrister "OJ det var fel låda, men vad ren och fin den är!". Sen öppnar han nästa låda. Även där ser han förvånad ut för det är ju fel IGEN, men OJ vad fin den också är.

Han kan konsten att bekräfta sig själv.

söndag 4 december 2011

Kvällsmål


Vi äter middag vid 5, vilket gör att både jag och papaD blir hungriga och äter en gång till innan vi lägger oss. Typ filmölk eller nåt annat litet.
Ibland går det överstyr för papaD. Klockan är 19:45 när han hysteriskt öppnar kyl, frys och rotar i alla köksskåpen. Jag föreslår att han tar en macka, men det är han inte sugen på. Han orkar inte åka att handla. MEN han orkar tina ryggbiff , göra eget vitlökssmör och egna vitlöksbröd i ugnen!
Det är väl inte ok att äta upp fredagsmaten som onsdags-snack framför tv´n?
Titta på bilden - han tycker bra synd om sig själv. Han svälter.

En ny värld

Om ett och ett halvt år blir jag 30. Jag tror att jag på ett omedvetet plan har börjat förbereda mig, för att undvika en 30-årskris. Kanske är det inte ens omedvetet.
På apteket stod jag och skulle köpa en ny ansiktskräm, samma som jag alltid köper. Jag scannar av hyllan för att hitta min kräm.
Plötsligt står tiden still, jag ser i slowmotion hur min arm sträcker ut sig och jag tar en kräm som passar mogen hud. När blev min hud mogen?
Det slutar inte där, jag gick efter detta på en nattklubb som heter 39+.
Vad är det som händer?

måndag 21 november 2011

Kraakor = traktor

Sigge är besatt av traktorer och han har varit det under en längre tid, minst 6-7 månader. Denna fixering verkar inte gå över och jag har varit lite oroad.


Vi satt och gosade och hade det så mysigt. Jag sa "jag älskar dig" till honom, och han sa "älskar dig" tillbaka. Och så förklarade jag att när man älskar någon så betyder det att man tycker om någon väldigt mycket. Han tittade mig djupt i ögonen och sa med försående röst "Mmmm, kraaktor". Jag kände mig plötsligt tom. Så tom som man bara kan bli när man blir brädad av en traktor.


Tidigt igår morse kröp Sigge ner brevid mig i sängen. Jag somnade om men vaknar sedan av att han sjunger; "lille kraktor, lille kraktor, lille lille kraakor. Lille krakor, lille kraktor, lille lille kraaaktor".


Vad ÄR detta? Går det över? Kommer hans vyer att vidgas? Kommer jag nånsin att komma före traktorerna?

söndag 9 oktober 2011

Stark mat

PapaD tycker om stark mat. Han måste äta starkt trots att snoret rinner och att han får svår halsbränna.

PapaD tror på fullaste allvar att vi gnäller om de starka kryddorna bara för att vi ser att han kryddar.

Han lagade spaggetti med köttfärssås i förrgår. När vi sätter oss vid bordet går han till kylen och plockar fram en flaska chillisås och en flaska ketchup, som han sätter på bordet. Dessa tillbehör öser han på sin mat.

Efter min första tugga säger jag att "den var det klös i" (jag vet att det är ett töntigt uttryck). Han ser förvånat på mig. Efter andra tuggan säger jag att "det var jävligt starkt". Han tycker det är mycket konstigt, för han har ju bara haft i salt, peppar och vitlök. Jag tycker det är pinsamt när någon ljuger, så jag tittar ner i tallriken och äter ett tag under tystnad. Sigge sitter med munnen som ett O och drar in luft för att kyla ner sin stackars tunga.

Efter fem minuters snörvlande tittar jag upp på PapaD och plingar med min kniv på chillisåsflaskan och frågar om han inte "råkat" ha i lite chilli ändå. Jag använde ordet "råkat" för att han inte skulle känna sig anklagad. Han tittar skamligt på mig, och jodå, det kanske råkade visst komma i lite chilli i maten.

Det här är inte första gången. Det var mycket värre när vi hade gäster som knappt kunde äta vår flygande jacob. PapaD hade nämligen råkat ha i "lite" sambal oelek i maten. Jag fick bre några mackor till de som inte stod ut med branden i munnen.

lördag 24 september 2011

Har du borstat tänderna?

Sigge gillar inte att borsta tänderna. Han har barntandkräm som smakar godis, en liten mjuk tandborste och två föräldrar som borstar med ren kärlek.

Ändå har vi 4 minuters gallskrik om dagen. Det är väldigt enkelt att komma åt tänderna längst in.

Jag vill ju att det ska gå lättare och jag låter honom därför borsta själv först. Det innebär att han går omkring och suger på tandborsten medan jag pedagogiskt borsta mina egna tänder för att visa hur trevligt det är.

Jag står i badrummet och borstar, spottar och sköljer, när jag hör hur Sigge står och spottar o fräser i vardagsrummet. Jag rusar ut och förklarar att man bara får spotta på toaletten, inte på golvet. Han tog det väldigt ordagrand och gick högtidligt in och lyfte på locket och spottade ner i toastolen och vi skrattade och jag kände att "yes, vi förstår varandra, det är roligt att borsta tänderna". Där hade jag fel.

torsdag 11 augusti 2011

Kors i taket

Jag är klar i så god tid att jag hinner äta frukost!

Det känns overkligt och jag är fantastiskt stolt. Jag vill gärna ha beröm, men det kommer inget spontant från PapaD. Han är alltid i tid och tycker det är något självklart att man är ute i gooood tid. Jag frågade efter beröm och han sa:

"Klockan är fem i halv 8, du har inte ätit upp, du har inte borstat tänderna, du har inte plockat undan hårfön och smink".

Jaha, så var det med det.

lördag 6 augusti 2011

Bananflugor säljes (obs! bara seriösa köpare önskas)



Bananflugor har flyttat in i vårt kök. De gillar sopsorteringen, frukten samt vasken (kanske på grund av matresterna?).

Personligen är jag tacksam för detta! Man har alltid en kompis i bananflugorna, aldrig behöver man vara ensam. Jag har en mogen banan hängandes i ett snöre runt halsen så nu har jag sällskap var jag än befinner mig i huset.

Det är viktigt att komma ihåg att hälla ut alla överblivna vin-och ölslattar så de inte drunknar. Vi har slutat dricka alkohol sedan vi skaffade bananflugor. Alkohol och bananflugor går inte ihop, anser jag. Om man inte kan hålla sig från alkohol ska man heller inte ha bananflugor!

Bananflugor har en livslängd på två-tre veckor. Varje hona lägger omkring 500 ägg i ­eller på en lämplig frukt. Totalt tar det ungefär tio dagar för en ny generation bananflugor att komma till världen.

Vi är noga med att låta övermogen frukt ligga kvar i fruktskålen för att skapa en välmående och snabbt expanderande bananflugepopulation i köket.

Alla våra flugor är registrerade i Svenska bananflugeförbundet. De är försärade, vaccinerade och avmaskade. De är skälvklart renrasiga - stamtavla finns. Kontakta oss om ni är intresserade av köp!

(Personer som bara är intresserad av sommar-bananflugor undanbedes. Det är inte ok att köpa hem frukt, låta den bli gammal och sedan ta bort den från bananflugorna. Det är svårt att förstå hur en sådan oempatisk människa tänker).

fredag 5 augusti 2011

gröna grodor

Jag och PapaD går på avgiftning nu efter tre veckors frosseri. Vi klarade måndag till onsdag.

I onsdags fick jag ett återfall; en öl och flera bitar choklad.
Igår kommer PapaD ut från toaletten och ser aningen annorlunda ut i ansiktet. Munnen är liksom spänd på något sätt. Jag anade oråd och frågade vad han hade i munnen. Den blicken och den skammen skulle ni ha sett! Han hade snott från Sigges gröna toalett-godis-grodor!

Jag har full förståelse, jag var inne o käkade tre stycken strax innan. Men det kommer jag ju aldrig att berätta. Han får stå där ensam med skammen.